terros

Jag har den där magkänslan som man har när man är nervös fast ja har den hela tiden, jag har spytt jag mår illa, mina ben är spagetti, jag har ingen smak känsla och det ända jag kan se framför mig är äckligt. När jag försöker sova så dyker det upp och jag får som ett stygn i mig, snart kommer spyan min kropp liksom bara lägger av.
Jag gråter i mammas famn och skricker i duschen. Jag tror jag aldrig varit så förlamad, det värsta, det hemska är att jag har ingen att skylla än mig själv. Det gör ondare än att skylla någon. Man kan inte komma över sig själv. Det är mörkt hos mig. iam stuck.
Skulle inte skriva mer blogg men kan inte hjälpa att jag inte tror dig. När du fastnar i träd vill jag rädda dig.

Ingen är lika modig som jag.








En vecka sen det var badmintonbiosimma, min hjärna står still.